Nu har fotoutbildningen startat på Nordic School of Photography på Berghs
En resa som skullle vara en kickstart
Jag kom in lite sent i kursen på Berghs då jag varit i Indien i ett par veckor och har missat fyra lektionstillfällen. Funderar just nu på om det var värt resan då jag var sjuk hela resan och det blev inte alls den fotoresa jag hade tänkt mig, många förhoppningar grusades på den resan. Tanken var en förstudie till en fotobok om Indien.
Mycket information som jag missat
Det var mycket information att ta till sig första lektionen men ganska tydligt är att det kommer att bli dyrt att gå utbildningen, utöver de 60.000:- som kursen kostar så kostar resorna för mig från Eskilstuna ca 2.000 - 2.500 kr/månad, lite beroende på de workshops som ska bedrivas. Men det tillkommer även fotoprogram som ska inhandlas:
Jag kom in lite sent i kursen på Berghs då jag varit i Indien i ett par veckor och har missat fyra lektionstillfällen. Funderar just nu på om det var värt resan då jag var sjuk hela resan och det blev inte alls den fotoresa jag hade tänkt mig, många förhoppningar grusades på den resan. Tanken var en förstudie till en fotobok om Indien.
Mycket information som jag missat
Det var mycket information att ta till sig första lektionen men ganska tydligt är att det kommer att bli dyrt att gå utbildningen, utöver de 60.000:- som kursen kostar så kostar resorna för mig från Eskilstuna ca 2.000 - 2.500 kr/månad, lite beroende på de workshops som ska bedrivas. Men det tillkommer även fotoprogram som ska inhandlas:
- Lightroom: just nu på rea 1150 kr om du har eget företag
- Photoshop, studentversion med studieintyg från Berghs 3995 kr
- Sedan rekommenderas följande om du inte redan har dem: reflektorskärm, stativ, ljusmätare, handhållen blixt osv.
- Studielitteraturen är uppe i 800 kr första månaden.
Lite kameraflås
Läraren hade med sig ett gäng kameror och objektiv på lektionen och det var kul att kika på allt. Det är enkelt att man fastnar vid hur tekniken kan frälsa en, inte för lärarens del men många är galna i prylar. Men jag hoppas vi inte fastnar vid hur objektiv och kameror sköter jobbet? Mina ledstjärnor inom foto är inga teknikgurun - varken de jag anlitat professionellt genom mina tidigare yrken eller de som jag gillar att följa i sin profession. Tvärtom brukar jag tänka, kanske har jag fel, men de som har allt lullull kan många gånger vara tråkigare fotografer? Kanske?
Summa sumarum
- Köp inte på dig mer än du behöver
- Kursen först - fundera sedan på vilken utrustning du behöver
- En digitalkamera kräver tyvärr dyra och bra gluggar
- Ett zoomobjektiv slits ut med tiden, den tappar skärpan
Första fotouppgifterna
Alla fotouppgifter ska ha syftet att hamna i vår portfolio: de första två bilderna är porträtt med kort skärpedjup och en bild med rörelse. Jag valde två av dessa fyra som jag tycker duger - Pojken med handen och Pojken med fingret.
Pojken med handen
Pojken med tåren
Pojken med fingret
Pojken med blicken
Dessa blev mina foton till min portfolio. Det ska bli läskigt att få kritik på dessa. Men jag får väl tröstäta choklad efteråt?
Sanningen om Goa
Jag tänker inte berätta om ett paradisiskt Goa för att försäkra om att det ”troligtvis” går att åka till Indien. Goa kallas Indien light och det stämmer med ganska hög sannolikhet, beroende på vad du gör, vilka du umgås med och vilka vanor du har.
Nå vad är sanningen om Goa?
Fullt med hippies, hasch, fattiga människor och ett hål i golvet där man får utföra sina behov? Eller är det som i reklambroschyren om Goa? Paradisiska stränder, hippies som långsamt rider på sin motorcyklar genom ett rött landskap och underbara kulturmöten? Sanningen ligger någonstans mitt i mellan, ja min sanning då.
Vad vill du ha av din semester?
Vill du sitta med västerlänningar på en bargata och äta mat som den är i Sverige? Du kanske känner att det är trevligt om personalen kan svenska och du bor i ett all inclusive hotell där du är garanterad fri från överraskningar som stark mat och turistdiarré? Då ska du inte åka till Indien – för här finns inte den turismen. Då var det avklarat.
Men, du kan nå nästan till din önskelista om du bor på ett lyxhotell i Goa, med full pension, tar med handsprit, inte äter på marknader och i gatustånd. Om du kan engelska så blir du förstådd, du behöver aldrig gå ut utanför hotellet utan kliver ut först när transferbussen kommer och hämtar dig till flygplatsen. Nu fick jag med några på planet hit hoppas jag? Jo och toaletterna är väldigt fina här om du väljer en skaplig restaurang eller hotellobby.
Varför åker jag till Goa?
Jag funderade på om jag skulle skriva en fallande lista men märkte att det var svårt då flera saker faller in i varandra, det ena existerar inte utan det andra. Så jag skriver min lista rakt ur hjärtat, för det handlar om en slags passion detta resande till Goa.
Min lista
När jag är hemma i Eskilstuna så finns alltid saknaden efter det kaos som råder här, att livet utspelar sig på gatorna och att jag snabbt blir en del av all dramatik och glädje. Det känns som om livet finns här.
Den där doften från små eldar som möter mig nästan omedelbart på Dabolims flygplats får det alltid att pirra i min kropp. När jag landar här nyss utstigen från ett kallt Sverige med snön som inte doftar någonting alls så förstår mina sinnen att här finns det liv, jag längtar efter livet och att få delta i smyg i andras liv.
Det är så billigt här att jag har råd med nästa allt, jag behöver inte vända på kronorna eller spara i en evighet för att ha råd att resa och äta. En dricka för ett par kronor, hyra scooter för trettio kronor per dag och att äta för 30-40 kronor på en enklare lunchrestaurang. Köpa klädet för 30-40 kronor, smycken som inte finns hemma, inredning, det är lätt att dras med i shopping här. Jag ger något tillbaka till Goa, mina pengar.
Det goanska folket har en stillsamhet över sig som jag uppskattar med min ganska så skandinaviska mentalitet. Det är stor skillnad på en marknad här i jämförelse med en arabisk marknad där försäljarna är intensivare och hetsigare.
Jag älskar att fotografera och indier älskar att bli fotograferade, de gillar verkligen att fota oss västerlänningar, det ingår nästan i souvenirerna från Goa att fånga en vit turist på bild.
Att köra scooter är underbart, dofterna och intrycken. Du måste ha ett internationellt körkort och motorcykelkörkort för att få köra scooter här. Du får hyra utan problem. Böterna ligger på 2000 rupies om du blir ertappad, det kan vara värt det. Tänk på att inga försäkringar gäller om olyckan skulle vara framme.
Det tråkiga med Goa
Att säga att det inte finns svält i Goa är som att säga att det inte finns hemlösa i Sverige. Varför människor väljer, eller måste tigga eller sova ute har många förklaringar, men som goan är du inte via ett kastsystem tvungen att tigga, men det finns tiggare här, precis som det finns hemlösa i Sverige. Ge inte barn pengar, men handikappade vuxna behöver dina pengar. Ge pengarna till organisationer som arbetar för gatubarnen.
Nedskräpningen är kopiös och måste snart nå en bristningsgräns. Jag tycker att reseföretagen måste börja ställa krav på de goanska myndigheterna att de måste börja organisera sophämtningen. Charmen med Baga och Calangute försvinner, det blir en enda stor festplats där ingen kom och hämtade skräpet. Jag antar att det handlar om en byråkratisk djungel.
Trafiken är galen, rolig, farlig och bortom vett och sans. Kor, rikshas, scootrar, motorcyklar, parader, protester, hundar, livrädda vita turister, bussar, lastbilar, dragdjur och kärror, jag skulle kunna fortsätta ett bra tag för att kunna beskriva allt vad man kan möta på vägarna här. 125 000 indier omkommer i trafiken varje år, det är 342 människor per dag, då är inte tågtrafiken inräknad.
Droger finns och man blir ofta tillfrågad om att köpa droger. Nej tack räcker. Många turister är väldigt liberala med droger, enligt en taxichaufför så tycker han att särskilt ryssarna bidragit till att det numera puffas mer här. Samtidigt har en annan sida av ”livstilar” uppstått i Goa och det är den hälsosamma livstilen med ekologisk mat.
Att sola vid Baga eller Calangute är en omöjlighet: om du inte älskar indiska män som vill fota oss syndiga vita kvinnor i bikinis. Du måste även gilla att bli avbruten i din solsömn av försäljare var tredje minut. Så mitt råd, boka hotell med pool och åk till stränderna söderut eller norrut. Du kan även sola vid Mandoviflodens inlopp, där finns en mur där det finns et begränsat antal solsängar – pensionärshyllan, fritt från försäljare.
Bensin finns alltid vid vägkanterna i PET-flaskor om macken skulle vara stängd.
Nå vad är sanningen om Goa?
Fullt med hippies, hasch, fattiga människor och ett hål i golvet där man får utföra sina behov? Eller är det som i reklambroschyren om Goa? Paradisiska stränder, hippies som långsamt rider på sin motorcyklar genom ett rött landskap och underbara kulturmöten? Sanningen ligger någonstans mitt i mellan, ja min sanning då.
Vad vill du ha av din semester?
Vill du sitta med västerlänningar på en bargata och äta mat som den är i Sverige? Du kanske känner att det är trevligt om personalen kan svenska och du bor i ett all inclusive hotell där du är garanterad fri från överraskningar som stark mat och turistdiarré? Då ska du inte åka till Indien – för här finns inte den turismen. Då var det avklarat.
Men, du kan nå nästan till din önskelista om du bor på ett lyxhotell i Goa, med full pension, tar med handsprit, inte äter på marknader och i gatustånd. Om du kan engelska så blir du förstådd, du behöver aldrig gå ut utanför hotellet utan kliver ut först när transferbussen kommer och hämtar dig till flygplatsen. Nu fick jag med några på planet hit hoppas jag? Jo och toaletterna är väldigt fina här om du väljer en skaplig restaurang eller hotellobby.
Varför åker jag till Goa?
Jag funderade på om jag skulle skriva en fallande lista men märkte att det var svårt då flera saker faller in i varandra, det ena existerar inte utan det andra. Så jag skriver min lista rakt ur hjärtat, för det handlar om en slags passion detta resande till Goa.
Min lista
När jag är hemma i Eskilstuna så finns alltid saknaden efter det kaos som råder här, att livet utspelar sig på gatorna och att jag snabbt blir en del av all dramatik och glädje. Det känns som om livet finns här.
Den där doften från små eldar som möter mig nästan omedelbart på Dabolims flygplats får det alltid att pirra i min kropp. När jag landar här nyss utstigen från ett kallt Sverige med snön som inte doftar någonting alls så förstår mina sinnen att här finns det liv, jag längtar efter livet och att få delta i smyg i andras liv.
Det är så billigt här att jag har råd med nästa allt, jag behöver inte vända på kronorna eller spara i en evighet för att ha råd att resa och äta. En dricka för ett par kronor, hyra scooter för trettio kronor per dag och att äta för 30-40 kronor på en enklare lunchrestaurang. Köpa klädet för 30-40 kronor, smycken som inte finns hemma, inredning, det är lätt att dras med i shopping här. Jag ger något tillbaka till Goa, mina pengar.
Det goanska folket har en stillsamhet över sig som jag uppskattar med min ganska så skandinaviska mentalitet. Det är stor skillnad på en marknad här i jämförelse med en arabisk marknad där försäljarna är intensivare och hetsigare.
Jag älskar att fotografera och indier älskar att bli fotograferade, de gillar verkligen att fota oss västerlänningar, det ingår nästan i souvenirerna från Goa att fånga en vit turist på bild.
Att köra scooter är underbart, dofterna och intrycken. Du måste ha ett internationellt körkort och motorcykelkörkort för att få köra scooter här. Du får hyra utan problem. Böterna ligger på 2000 rupies om du blir ertappad, det kan vara värt det. Tänk på att inga försäkringar gäller om olyckan skulle vara framme.
Det tråkiga med Goa
Att säga att det inte finns svält i Goa är som att säga att det inte finns hemlösa i Sverige. Varför människor väljer, eller måste tigga eller sova ute har många förklaringar, men som goan är du inte via ett kastsystem tvungen att tigga, men det finns tiggare här, precis som det finns hemlösa i Sverige. Ge inte barn pengar, men handikappade vuxna behöver dina pengar. Ge pengarna till organisationer som arbetar för gatubarnen.
Nedskräpningen är kopiös och måste snart nå en bristningsgräns. Jag tycker att reseföretagen måste börja ställa krav på de goanska myndigheterna att de måste börja organisera sophämtningen. Charmen med Baga och Calangute försvinner, det blir en enda stor festplats där ingen kom och hämtade skräpet. Jag antar att det handlar om en byråkratisk djungel.
Trafiken är galen, rolig, farlig och bortom vett och sans. Kor, rikshas, scootrar, motorcyklar, parader, protester, hundar, livrädda vita turister, bussar, lastbilar, dragdjur och kärror, jag skulle kunna fortsätta ett bra tag för att kunna beskriva allt vad man kan möta på vägarna här. 125 000 indier omkommer i trafiken varje år, det är 342 människor per dag, då är inte tågtrafiken inräknad.
Droger finns och man blir ofta tillfrågad om att köpa droger. Nej tack räcker. Många turister är väldigt liberala med droger, enligt en taxichaufför så tycker han att särskilt ryssarna bidragit till att det numera puffas mer här. Samtidigt har en annan sida av ”livstilar” uppstått i Goa och det är den hälsosamma livstilen med ekologisk mat.
Att sola vid Baga eller Calangute är en omöjlighet: om du inte älskar indiska män som vill fota oss syndiga vita kvinnor i bikinis. Du måste även gilla att bli avbruten i din solsömn av försäljare var tredje minut. Så mitt råd, boka hotell med pool och åk till stränderna söderut eller norrut. Du kan även sola vid Mandoviflodens inlopp, där finns en mur där det finns et begränsat antal solsängar – pensionärshyllan, fritt från försäljare.
Bensin finns alltid vid vägkanterna i PET-flaskor om macken skulle vara stängd.
Mapusa Municipal Market
Mapusas grönsaksmarknad har grönsaker och 10 000 andra saker att köpa. En dricka kostar 3 kronor och värmen kan du dubbla med tio. Alla vill prata med dig men ve dig om du fotar fisken när det är fiskslagsmål, då kan du räkna med att få en avhyvling på Konkani som jag fick - hon tittade på mig argt, förstod jag inte att hon var skitförbannad och här stod jag och tog bilder på hennes fisk? Jag backade ut.
Även här blir jag helad av en helig man för 10 rupies, men han vill ha mer betalt och vi ger honom 20 rupier - han ser faktiskt inte särskilt pigg ut och behöver nog lite pengar. Kanske kan han investera i ännu ett snyggt halsband? Killen är trevlig och han viftar lite med påfågelfjädrar i mitt ansikte. Trots böner så åkte vi dit på böter i Panjim, 300 kronor för att vi inte hade MC körkort. Nu undrar jag vad det var han helade mig med? Dessutom är jag fortfarande förkyld, reklamera blir svårt.
In English
Mapusa Friday Market is a major market in Mapusa, North Goa and a major tourist attraction.It is located outside the Mapusa Municipal Market.Friday sees most housewives from Bardez and Tiswadi descend on the stalls selling a staggering variety of local produce brought in by farmers and small entrepreneurs from all over Goa, to sell directly to the consumer. The market winds up by dusk and Mapusa quickly gets back to normal, until the following Friday. (From Wikipedia)
Även här blir jag helad av en helig man för 10 rupies, men han vill ha mer betalt och vi ger honom 20 rupier - han ser faktiskt inte särskilt pigg ut och behöver nog lite pengar. Kanske kan han investera i ännu ett snyggt halsband? Killen är trevlig och han viftar lite med påfågelfjädrar i mitt ansikte. Trots böner så åkte vi dit på böter i Panjim, 300 kronor för att vi inte hade MC körkort. Nu undrar jag vad det var han helade mig med? Dessutom är jag fortfarande förkyld, reklamera blir svårt.
In English
Mapusa Friday Market is a major market in Mapusa, North Goa and a major tourist attraction.It is located outside the Mapusa Municipal Market.Friday sees most housewives from Bardez and Tiswadi descend on the stalls selling a staggering variety of local produce brought in by farmers and small entrepreneurs from all over Goa, to sell directly to the consumer. The market winds up by dusk and Mapusa quickly gets back to normal, until the following Friday. (From Wikipedia)
Fort Aguada i Goa
Ett fort i solen är inte min grej
På Sinquerim-stranden i Goa står ett portugisiskt fort byggt 1612 som skydd mot holländarna, under en tidsera användes det även som fängelse för bland annat västerlandska turister som gjort narkotika affärer. Fort Aguada var ett av de viktigaste forten för Portugal och det är så stort att det slukar en hel liten halvö. Vägen upp till fortet är numera nyasfaklerad och bred, det är svalt att köra scooter här uppe och man får en vacker utsikt över strandlinjen, om man lyfter objektivet så slipper man få alla sopor med på bilderna. Vi åker förbi fiskebåtarna och båtarna som kör delfinturer.
Ett fort i solen är inte min grej, utan här tittar jag mest på de andra turisterna som är indier till 99%. Jag fotar dem och de fotar oss. Jag tänker att det inte kan ha varit roligt att stå posterad i olidlig värme som militär på detta fort. Detta ställe är det enda stället vi sett en soptunna på - eloge för det.
Foto Helena Karjalainen
På Sinquerim-stranden i Goa står ett portugisiskt fort byggt 1612 som skydd mot holländarna, under en tidsera användes det även som fängelse för bland annat västerlandska turister som gjort narkotika affärer. Fort Aguada var ett av de viktigaste forten för Portugal och det är så stort att det slukar en hel liten halvö. Vägen upp till fortet är numera nyasfaklerad och bred, det är svalt att köra scooter här uppe och man får en vacker utsikt över strandlinjen, om man lyfter objektivet så slipper man få alla sopor med på bilderna. Vi åker förbi fiskebåtarna och båtarna som kör delfinturer.
Ett fort i solen är inte min grej, utan här tittar jag mest på de andra turisterna som är indier till 99%. Jag fotar dem och de fotar oss. Jag tänker att det inte kan ha varit roligt att stå posterad i olidlig värme som militär på detta fort. Detta ställe är det enda stället vi sett en soptunna på - eloge för det.
Foto Helena Karjalainen
Anjuna flee market
Ja Anjuna är trumförsäljarnas revansch, jag vet inte hur hierarkin är bland försäljarna men jag tror att kartförsäljarna är lägst i rang? Sedan kommer flöjtförsäljarna och i topp bland de med taskiga försäljarjobb är trumförsäljarna? Aldrig någonsin kan de jaga en som på marknaden, vi kommer helt enkelt inte undan. De irriterande trumslagen skär in i märg och benflisor. Men vi köper ta mig fan inte en enda trumma så ett noll till den bleka turisten.
Heliga män som är lite halvt påtända välsignar mig mot 10 rupies. Indier, tyskar, finnar, engelsmän och italienare säljer saker på marknaden - hippiekollektiven känns lite sorgliga. Man har en slags utanförgemenskap här - men om du inte har dreads, lädersandalstövlar, ett kilo trähalsband och tatueringar så är man antagligen inte riktigt med i gänget? Många har små barn och alla påminner om en blandning mellan statisterna i filmen Hair och familjen Hedenhös.
På väg till Anjuna på vår scooter körde vi in i en liten by, vi är nog inte de enda som irrat in sig i denna avkrok av lerkocklor och brända buskar. Vänligt pekar alla mot den rätta vägen men det är svårt att avgöra vad som är väg och stig, men vi tar oss fram i palmernas skugga. Nästan ute ropar en kille till oss: - "Hello, haschis mam?" Jag hör mig själv säga vänligt: -"No thaaank you!" Jag kan inte smälta att det är så mycket sopor överallt i detta mitt Goa, snart måste bristningsgränsen vara nådd? En Håll Goa Rent kampanj skulle sitta fint. Haschförsäljaren oroar mig minst märker jag medan solen bränner min bleka rygg där bak på scootern.
Heliga män som är lite halvt påtända välsignar mig mot 10 rupies. Indier, tyskar, finnar, engelsmän och italienare säljer saker på marknaden - hippiekollektiven känns lite sorgliga. Man har en slags utanförgemenskap här - men om du inte har dreads, lädersandalstövlar, ett kilo trähalsband och tatueringar så är man antagligen inte riktigt med i gänget? Många har små barn och alla påminner om en blandning mellan statisterna i filmen Hair och familjen Hedenhös.
På väg till Anjuna på vår scooter körde vi in i en liten by, vi är nog inte de enda som irrat in sig i denna avkrok av lerkocklor och brända buskar. Vänligt pekar alla mot den rätta vägen men det är svårt att avgöra vad som är väg och stig, men vi tar oss fram i palmernas skugga. Nästan ute ropar en kille till oss: - "Hello, haschis mam?" Jag hör mig själv säga vänligt: -"No thaaank you!" Jag kan inte smälta att det är så mycket sopor överallt i detta mitt Goa, snart måste bristningsgränsen vara nådd? En Håll Goa Rent kampanj skulle sitta fint. Haschförsäljaren oroar mig minst märker jag medan solen bränner min bleka rygg där bak på scootern.
Antika indiska textilier hos Karma Collection
Nu när jag besökt Goa ett antal gånger så köper jag bara sådant som är mer eller mindre unikt
Jag shoppar inte småsaker för tio kronor eller kläder som är märkeskopior, jag letar efter annat. Förr har jag alltid köpt silversmycken på silvermarknaden som tibetanerna har i Calanugute- idag finns tre sådana i Goa varav en ligger i Baga. Tyvärr har det väl gått lite inflation i smyckena - dels på grund av silverpriset och dels på grund av att lönerna helt enkelt har ökat - både bra och dåligt. Men jag tycker inte att det finns lika vackra smycken som för tio år sedan.
Alla köper mest krimskrams
I Goa är det svårt att sälja saker med kvalité som på många andra turistställen - alla letar efter fynd och köper mest krimskrams. Eller som en hotellgäst sa: - "Jag har min trumma från Anjuna", och det sammanfattar nog bilden av Goas mest irriterande försäljare, för vem behöver en liten ful trumma hemma?
Antika textilier
Hos The Karma Collection hittar jag ett sådant unikt fynd - ett kuddfodral sytt av antika textilier, dyrt i indiska mått och väldigt dyrt för den fyndande medelturisten. Alla antika textiler som finns i butiken är unika och grossister köper in dessa gamla handarbeten från byarna runt Indien och Asien. Det är sorgligt att inse men dessa föremål kommer långsamt att försvinna - idag skapas inte sådant här hantverk längre - en ny generation som köper färdigsytt kliver in i det moderna samhället.
In English
The Karma Collection, situated just off the famous Baga Beach in Goa, is a fixed price lifestyle shop specialising in unique home furnishings, rare old textiles and unusual gifts. Established in 2005 it is evolving year by year and aims is to offer something significantly different from competitors in terms of merchandise, concept and style with an emphasis on quality & individuality. Most of the products are unique one off pieces which have been handcrafted to the highest specifications by artisans from around Asia.
Copyright Helena Karjalainen
Jag shoppar inte småsaker för tio kronor eller kläder som är märkeskopior, jag letar efter annat. Förr har jag alltid köpt silversmycken på silvermarknaden som tibetanerna har i Calanugute- idag finns tre sådana i Goa varav en ligger i Baga. Tyvärr har det väl gått lite inflation i smyckena - dels på grund av silverpriset och dels på grund av att lönerna helt enkelt har ökat - både bra och dåligt. Men jag tycker inte att det finns lika vackra smycken som för tio år sedan.
Alla köper mest krimskrams
I Goa är det svårt att sälja saker med kvalité som på många andra turistställen - alla letar efter fynd och köper mest krimskrams. Eller som en hotellgäst sa: - "Jag har min trumma från Anjuna", och det sammanfattar nog bilden av Goas mest irriterande försäljare, för vem behöver en liten ful trumma hemma?
Antika textilier
Hos The Karma Collection hittar jag ett sådant unikt fynd - ett kuddfodral sytt av antika textilier, dyrt i indiska mått och väldigt dyrt för den fyndande medelturisten. Alla antika textiler som finns i butiken är unika och grossister köper in dessa gamla handarbeten från byarna runt Indien och Asien. Det är sorgligt att inse men dessa föremål kommer långsamt att försvinna - idag skapas inte sådant här hantverk längre - en ny generation som köper färdigsytt kliver in i det moderna samhället.
In English
The Karma Collection, situated just off the famous Baga Beach in Goa, is a fixed price lifestyle shop specialising in unique home furnishings, rare old textiles and unusual gifts. Established in 2005 it is evolving year by year and aims is to offer something significantly different from competitors in terms of merchandise, concept and style with an emphasis on quality & individuality. Most of the products are unique one off pieces which have been handcrafted to the highest specifications by artisans from around Asia.
Copyright Helena Karjalainen
Vi hamnar i hinduiska partiets valkampanj
Utanför Baga står vi vid ett hinduiskt tempel, in kliver plötsligt ett gäng med män i solglasögon och kontorsklädda. En av de äldre männen säger något på hindi till oss, han ler ett tandlöst leende men som vanligt pratar de för fort på hindiengelska, vi är chanslösa men vi ler snällt tillbaka och flyttar oss utåt och bort. Vi promenerar långsamt tillbaka till vårt hotell och där på vägen hamnar vi i The Bharatiya Janata partiets valkampanj, partiet räknas som nationalistiskt med allt vad det innebär. Det är uppsluppen stämning och det viftas med flaggor och kampanj-ord ekar.
Vem som än vinner valet så hoppas jag att de gör något åt den nedskräpning som är i Goa, det har skett en explosionsartad utveckling här bara de två senaste åren och det är med sorg i sinnet jag kontstaterar att någon måste ta ett ansvar nu innan Goa drunknar i sopor och nedsmutsning. Pengar är inte problemet, turismen och särskilt den indiska turismen drar in massor med pengar.
Länkar
Wikipedia
Svenska Ambassaden
Här väntar man på valturnén då det delas ut både bröd och dricka.
Vem som än vinner valet så hoppas jag att de gör något åt den nedskräpning som är i Goa, det har skett en explosionsartad utveckling här bara de två senaste åren och det är med sorg i sinnet jag kontstaterar att någon måste ta ett ansvar nu innan Goa drunknar i sopor och nedsmutsning. Pengar är inte problemet, turismen och särskilt den indiska turismen drar in massor med pengar.
Länkar
Wikipedia
Svenska Ambassaden
Här väntar man på valturnén då det delas ut både bröd och dricka.
Rio Resort besöks av D3 Dil Dosti Dance
Det händer alltid något i Indien, alltid. En tidig frukost på hotellet och ett crew från D3 Dil Dosti Dance en tv-serie här i Indien spelar in scener på hotellet.
Berättelsen följer Kria Ghai , en flicka från Dehradun som har en stark passion för dans. Före avfärden på nyårsnatten, möter hon Reyansh Singhaniya han utger sig bara för att vara en charmig kille från Mumbai - hon får senare hon veta att Reyansh "Rey" Singhaniya är rik och bortskämd. Båda skådespelarna fanns med i en av Indiens största danstävlingar.
In English
As usually it happens a lot when we visit India and Goa. At our first early breakfast on this vaccation the crew from D3 Dil Dosti Dance walks in at our hotel yard at Rio Resort. We had a nice experiance watching how the film team works thank´s to the friendly crew from us "The curios Swedes".
Berättelsen följer Kria Ghai , en flicka från Dehradun som har en stark passion för dans. Före avfärden på nyårsnatten, möter hon Reyansh Singhaniya han utger sig bara för att vara en charmig kille från Mumbai - hon får senare hon veta att Reyansh "Rey" Singhaniya är rik och bortskämd. Båda skådespelarna fanns med i en av Indiens största danstävlingar.
In English
As usually it happens a lot when we visit India and Goa. At our first early breakfast on this vaccation the crew from D3 Dil Dosti Dance walks in at our hotel yard at Rio Resort. We had a nice experiance watching how the film team works thank´s to the friendly crew from us "The curios Swedes".
Länkar/Links
Det är viktigt med en fluffig frisyr.
Goa i Indien vår resa har startat
Januari i Eskilstuna och det är fyra minusgrader, vintern och mörkret har som vanligt tärt på oss, men idag reser vi till Goa Indien för femte gången. Jag som var fast övertygad om att jag aldrig någonsin skulle resa till samma plast mer än en gång – det finns ju så mycket att se här i världen. Men nu åker vi igen.
Vi har bokat rum på Arlandas Rest & Fly bara nio minuter från vår gate. Parkeringen finns på terminal 4. P21 och vi får ila över en kall parkering i tunna kläder, ytterkläderna lämnar vi kvar i bilen. Vi hinner bara sova fyra timmar i den där lådan som rummet är och de där ostburgarna som vi trodde att vi skulle äta till frukost känns inte så lockande längre, munnen är torr och håret flott. Min man äter upp dem av princip men jag vill jag köpa lyxfrukost; färsk frukt, en croissant och en cappuccino.
Flygresan tar fem och en halv timma till Kuwait där vi mellanlandar och byter personal på planet. Vi får inte gå ur planet men denna gång men bytet går snabbt och vi åker vidare mot Dabolim Airport i Goa och landar en timma tidigare än planerat.
Flygplatsen byggs ut på Dabolim Airport
På flygplatsen är det massor av turister, igår var det Republic Day och massor med indier vill fira ledigheten i Goa – ”platsen man måste besöka en gång i sitt liv”. Bakom oss i kön till passkontrollen står en man från Göteborg han sätter en trist stämning genom sina kommentarer om indier, hur långsam kvinnan är i passkontrollen och att han anser att alla indier är ett problem, hans fru hejar glatt på och konstaterar allt eftersom kön minskar att det blir färre krångliga indier. Mannen har en t-shirt där det står ”sex, Dodge & rock ´n roll”. Dabolim Airport blir större för varje gång vi kommer hit, nu byggs den ut rejält, statyerna av Gandhi och kvinnor som föreställer lantbrukare är lika färglada och glansiga som för tolv år sedan då jag var här för första gången.
Utanför flygplatsen slåss indiska män om att få ta turisternas resväskor, jäkligt jobbigt men när man väl sagt nej, dragit bort ett antal händer från väskorna så överlever man. En man som är småväxt och har missbildade armar tigger pengar vid transferbussarna. En ung kille från resebolaget drar några vanliga fraser om elefanter och att han alltid återvänder till Indien, samma sak sa den äldre reseledaren för två år sedan. Han frågar om någon varit i Indien förut? Alla har varit det utom ett sällskap, det gläder mig.
Republic Day och det är kaos på vägarna
Det är kaos på vägarna just nu och busschauffören gör 100 kilometer i timmen på smala byvägar. På en sandig yta vid vägen så ska han vända bussen, jag vet inte hur han lyckas men han slår omkull en scooter som i sin tur ramlar in i en bil. Scootern reses upp och här lämnas inga lappar och resan går vidare.
Väl på vårt glassiga ”finhotell ” så konstaterar vi båda – vi är rejält förkylda och första dagen tillbringas med att sova och beställa roomservice, vi hoppas att förkylningen inte kommer vara alltför många dagar. Eftersom vi varit här förut så känner vi ingen panik, vi vet hur omgivningarna ser ut så vi kan ta det lugnt.
Ingos Nightmarket
På kvällen vid åttatiden så tar vi en taxi till Ingos Nightmarket och jag är glad att vi orkade och gjorde det, det är en av mina favorittillställningar: svalt, multikulti, bra musik och gott käk. Vi snackar med folk från Ryssland, Zanzibar och England, några svenskar finns det väl, men inte många, vilket som alltid är roligare och mer intressant. Det är house och ravemusik i alla stånd i natten och det blir en riktigt skön stämning. Det doftar indisk natt – jord, mat och små eldar som brinner överallt. DU kan äta allt här från belgiska våfflor till Goansk inhemsk mat.
Multikulti och mycket folk från jordens alla hörn. Här kan du göra fynd eller bli blåst, det sistnämnda är mer vanligt om man inte kan pruta. Men det är inga stora summor - runt 13 kronor är 100 indiska rupier så fäll inga tårar. En indiska dagslön motsvara 200 rupier.
Hippes finns det gott om på marknaden, de har alltid samma stån och säljer samma saker: egentillverkade inredningsföremål, kläder och skor. Jag skulle gärna testa att bo här och vara estet.
Väldigt cool kille från Japan.
Gör inte om detta trick hemma, killen som säljer limverktyg så du kan göra egna bubblor hemma var väl röd om ögonen.
Snyggaste killen på marknaden.
Vi har bokat rum på Arlandas Rest & Fly bara nio minuter från vår gate. Parkeringen finns på terminal 4. P21 och vi får ila över en kall parkering i tunna kläder, ytterkläderna lämnar vi kvar i bilen. Vi hinner bara sova fyra timmar i den där lådan som rummet är och de där ostburgarna som vi trodde att vi skulle äta till frukost känns inte så lockande längre, munnen är torr och håret flott. Min man äter upp dem av princip men jag vill jag köpa lyxfrukost; färsk frukt, en croissant och en cappuccino.
Flygresan tar fem och en halv timma till Kuwait där vi mellanlandar och byter personal på planet. Vi får inte gå ur planet men denna gång men bytet går snabbt och vi åker vidare mot Dabolim Airport i Goa och landar en timma tidigare än planerat.
Flygplatsen byggs ut på Dabolim Airport
På flygplatsen är det massor av turister, igår var det Republic Day och massor med indier vill fira ledigheten i Goa – ”platsen man måste besöka en gång i sitt liv”. Bakom oss i kön till passkontrollen står en man från Göteborg han sätter en trist stämning genom sina kommentarer om indier, hur långsam kvinnan är i passkontrollen och att han anser att alla indier är ett problem, hans fru hejar glatt på och konstaterar allt eftersom kön minskar att det blir färre krångliga indier. Mannen har en t-shirt där det står ”sex, Dodge & rock ´n roll”. Dabolim Airport blir större för varje gång vi kommer hit, nu byggs den ut rejält, statyerna av Gandhi och kvinnor som föreställer lantbrukare är lika färglada och glansiga som för tolv år sedan då jag var här för första gången.
Utanför flygplatsen slåss indiska män om att få ta turisternas resväskor, jäkligt jobbigt men när man väl sagt nej, dragit bort ett antal händer från väskorna så överlever man. En man som är småväxt och har missbildade armar tigger pengar vid transferbussarna. En ung kille från resebolaget drar några vanliga fraser om elefanter och att han alltid återvänder till Indien, samma sak sa den äldre reseledaren för två år sedan. Han frågar om någon varit i Indien förut? Alla har varit det utom ett sällskap, det gläder mig.
Republic Day och det är kaos på vägarna
Det är kaos på vägarna just nu och busschauffören gör 100 kilometer i timmen på smala byvägar. På en sandig yta vid vägen så ska han vända bussen, jag vet inte hur han lyckas men han slår omkull en scooter som i sin tur ramlar in i en bil. Scootern reses upp och här lämnas inga lappar och resan går vidare.
Väl på vårt glassiga ”finhotell ” så konstaterar vi båda – vi är rejält förkylda och första dagen tillbringas med att sova och beställa roomservice, vi hoppas att förkylningen inte kommer vara alltför många dagar. Eftersom vi varit här förut så känner vi ingen panik, vi vet hur omgivningarna ser ut så vi kan ta det lugnt.
Ingos Nightmarket
På kvällen vid åttatiden så tar vi en taxi till Ingos Nightmarket och jag är glad att vi orkade och gjorde det, det är en av mina favorittillställningar: svalt, multikulti, bra musik och gott käk. Vi snackar med folk från Ryssland, Zanzibar och England, några svenskar finns det väl, men inte många, vilket som alltid är roligare och mer intressant. Det är house och ravemusik i alla stånd i natten och det blir en riktigt skön stämning. Det doftar indisk natt – jord, mat och små eldar som brinner överallt. DU kan äta allt här från belgiska våfflor till Goansk inhemsk mat.
Multikulti och mycket folk från jordens alla hörn. Här kan du göra fynd eller bli blåst, det sistnämnda är mer vanligt om man inte kan pruta. Men det är inga stora summor - runt 13 kronor är 100 indiska rupier så fäll inga tårar. En indiska dagslön motsvara 200 rupier.
Hippes finns det gott om på marknaden, de har alltid samma stån och säljer samma saker: egentillverkade inredningsföremål, kläder och skor. Jag skulle gärna testa att bo här och vara estet.
Väldigt cool kille från Japan.
Gör inte om detta trick hemma, killen som säljer limverktyg så du kan göra egna bubblor hemma var väl röd om ögonen.
Snyggaste killen på marknaden.
Priser i Goa Indien 2012
Priser
Arlanda
- Rest & Fly 2 personer 900 kr
- Parkering fjorton dagar 800 kr
Ingos Nightmarket (lördagar)
- Haremsbyxor 35 kr (250 Rs)
- Fyra stycken anteckningsböcker i skinn i olika storlekar och otroligt vackra 180 kr (1350 Rs). (Nedprutat från 2200 Rs)
- En cappuccino 12 kr (90 Rs)
- Pizza 40 kr (300 Rs)
Taxi
Lurade som alltid - men ungefär 50 kr då är det natt-taxa och mycket trafik.
WiFi på hotellet
24 timmar 135 kr
Telefon från telefonkiosk
Ca 3 kr för 3 minuter
Mat
God stor enorm buffé på hotellet 85 kr/person
Pizza på Dominos 40 kr
Cola på lokal marknad 3 kr
Fin middag på J&A i Baga 100 kr/person
Lunch på ett beach shack 25 kr/person
Bensin
10 kr/liter
Böter för att köra utan MC-kort
300 kr
Arlanda
- Rest & Fly 2 personer 900 kr
- Parkering fjorton dagar 800 kr
Ingos Nightmarket (lördagar)
- Haremsbyxor 35 kr (250 Rs)
- Fyra stycken anteckningsböcker i skinn i olika storlekar och otroligt vackra 180 kr (1350 Rs). (Nedprutat från 2200 Rs)
- En cappuccino 12 kr (90 Rs)
- Pizza 40 kr (300 Rs)
Taxi
Lurade som alltid - men ungefär 50 kr då är det natt-taxa och mycket trafik.
WiFi på hotellet
24 timmar 135 kr
Telefon från telefonkiosk
Ca 3 kr för 3 minuter
Mat
God stor enorm buffé på hotellet 85 kr/person
Pizza på Dominos 40 kr
Cola på lokal marknad 3 kr
Fin middag på J&A i Baga 100 kr/person
Lunch på ett beach shack 25 kr/person
Bensin
10 kr/liter
Böter för att köra utan MC-kort
300 kr
